Den judiska högmodigheten kvarstår än i dag, vilket leder till envishet och blindhet. Detta drabbar även alla som lyssnar på dem och följer dem. Men vad är orsaken till detta?

Redan vid den tidpunkt då Jesus kom för att fullgöra sitt uppdrag på jorden hade judarna, det sista folket som förkastades av Gud, vänt sig bort från Gud, eftersom de inte längre höll hans bud. De klamrade sig fast vid ytliga sedvänjor, utförde ritualer och offrade djur, i tron att dessa handlingar skulle garantera dem förening med Gud.

Här, i denna korta text, vill jag lyfta fram ett grovt misstag som de judiska ledarna begick i sin religionsutövning i samband med deras påsk vid tiden för Jesu död.

Påsken, som var en metafor som förebådade Jesu död, skulle firas på kvällen den fjortonde dagen i Abib eller Nisan, en av månaderna i den hebreiska kalendern, som redan hade omformulerats av Gud, som sade: ”Detta skall vara den första av årets månader.” Den var alltså inte den första av månaderna, men kom att bli det. 2 Mos. 12.

Även om månadens namn inte nämns i kapitel tolv i Andra Moseboken, återfinns det i andra bibelställen som rör ämnet. Se:
”Du skall fira osbrödsfesten: i sju dagar skall du äta osbröd, såsom jag har befallt dig, vid den bestämda tiden i månaden Abibe; ty i den månaden drog du ut ur Egypten: ingen skall visa sig tom inför mig.” 2 Mos. 23:15.

”Du skall fira den osumade brödets högtid; i sju dagar skall du äta osumade bröd, såsom jag har befallt dig, vid den bestämda tiden i månaden Abib; ty i månaden Abib drog du ut ur Egypten.” 2 Mosebok 34:18.

Eftersom dagen, enligt Gud, börjar och slutar vid solnedgången, och påskmåltiden skulle äga rum på kvällen, det vill säga i början av natten, uppfyllde Jesus detta på rätt sätt när Han åt den tillsammans med sina apostlar den kväll då Han greps. Se här.

”När tiden var inne satte Han sig till bords, och med Honom de tolv apostlarna. Och han sade till dem: ’Jag har längtat efter att äta detta påskmåltid med er innan jag lider; ty jag säger er att jag inte mer skall äta det förrän det fullbordas i Guds rike.’ Och han tog kalken och tackade och sade: ’Tag den och dela den mellan er.’ Lukas 22:14–17.

Detta var den sista påskmåltiden, ty från och med då instiftade Jesus Herrens måltid. Se:

”Ty jag säger er att jag inte mer skall äta den förrän den fullbordas i Guds rike. Och han tog kalken, tackade och sade: ’Ta den och dela den mellan er; ty jag säger er att jag inte mer skall dricka av vinrankans frukt förrän Guds rike kommer.’ Och han tog brödet, tackade och bröt det och gav dem det och sade: ’Detta är min kropp, som ges för er; gör detta till minne av mig.’ På samma sätt tog han kalken efter måltiden och sade: ”Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.” Lukas 22:16–20.

Men lägg märke till att judarna inte åt påskmåltiden samma dag. Se:

”Därefter förde de Jesus från Kaifas hus till rådsförsamlingen. Och det var tidigt på morgonen. Och de gick inte in i domstolen, för att inte göra sig orena, utan för att kunna äta påskmåltiden.” Johannes 18:28.

Som framgår av texten ovan hade judarna inte ätit påskmåltiden, utan gjorde det följande natt, redan nästa dag, den femtonde dagen i månaden.

Detta visar hur de redan hade blivit förblindade och inte längre såg klart. Och detta hade redan profeterats, se:
”Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan, så att de inte ser med ögonen och förstår i hjärtat och omvänder sig, och jag kan hela dem.” Johannes 12:40.

Och detta sade Jesus själv till judarna, se:

”Då sade Jesus till dem: Ljuset är ännu hos er en kort tid; vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte överfaller er; ty den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Medan ni har ljuset, tro på ljuset, så att ni blir ljusets barn. Dessa ord sade Jesus; och han drog sig tillbaka och gömde sig för dem. Och trots att han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. Johannes 12:35–37.

Det ljus som Jesus talar om är hans lag, även kallad hans ord. Psaltaren 119:160 och 142, sista delen; samt 105.

Judarna höll alltså inte längre Guds lag, vilket var anledningen till att de var blinda. Och än i dag fortsätter de att utöva ritualer och traditioner, men de håller inte Guds lagar, inte heller sabbaten. Ty de, i sina egna synagogor, de få som går dit på sabbatsdagen, håller inte Herrens heliga dag, utan gör tillfället till en social sammankomst, för att småprata och yttra tomma ord, vilket inte passar sig på Herrens dag och fördöms av Gud. Se:

”Om du avstår från att gå dina egna vägar på sabbaten och från att göra din vilja på min heliga dag, och om du kallar sabbaten för en fröjd och Herrens heliga dag värdig ära, och du hedrar den genom att inte följa dina egna vägar, inte försöka göra din egen vilja och inte yttra dina egna ord.” Jesaja 58:13.

Och om du fortfarande satte något värde på dina ledare och deras sedvänjor, gör då som Jesus sade: ”Låt dem vara: de är blinda ledare. Om en blind leder en annan blind, faller båda i gropen.” Matteus 15:14.

Oli Prestes
Missionär